DNA – Dubbelhelixen, Nobelpris och konflikten

1953 publicerade James Watson och Francis Crick ett klassiskt arbete där DNA-molekylens struktur identifierats. Nio år senare, tilldelades de tillsammans med Maurice Wilkins Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin för att ha löst en av de viktigaste gåtorna inom biologin. Senare framkom det att forskaren Rosalind Franklin bidrog avsevärt till denna upptäckt utan att bli erkänd.

Bakgrund

Rosalind Franklin

Rosalind Franklin, föddes 1920 i London och arbetade som kemist inom akademisk forskning. Franklin utförde sina doktorandstudier i Cambridge och flyttade sedan till Paris för att fortsätta forska och lära sig nya metoder. I Paris lärde sig Franklin allt om hur röntgendiffraktion utförs, vilket är en metod som bestämmer den tredimensionella strukturen av en kristall. Metoden är fortfarande väl använd inom forskning, där molekyler kan studeras på atomnivå.

I slutet av 1940-talet, så var forskare redan övertygade om att DNA var en grundläggande molekyl i cellen. De kände också till att DNA-molekylen innehöll fyra olika baser adenin, tymin, guanin och cytosin (förkortade A, T, G och C), men ingen kände till hur strukturen såg ut.

Fotografi 51

Efter tiden i Paris så flyttade Rosalind Franklin hem till England igen och började då jobba på King’s College i London. Väl på King’s College träffade hon Maurice Wilkins, vilket var en kollega i en annan forskargrupp. Både Franklin och Wilkins arbetade med att bestämma hur DNA-molekylen var uppbyggd. Dock missförstod Wilkins situationen och trodde att Franklin skulle assistera honom i hans studier. Trots missförståndet, så fortsatte Rosalind Franklin att arbeta hårt på att få fram bilder på DNA-molekylen via metoden hon lärde sig i Paris. Tillslut tog hon tillsammans med en kollega en klassisk bild som nu kallas ”fotografi 51”, då det var bild nummer 51 som slutligen avslöjade DNA-molekylens struktur. Bilden visar DNA med ett X i mitten av molekylen, vilket tyder på att det är en helix-struktur.

Nobelpriset

DNA-molekylen

James Watson och Francis Crick hade arbetat länge med DNA-strukturen och hade kommit relativt långt i att identifiera hur molekylen såg ut. Utan Rosalind Franklins vetskap, så visade Maurice Wilkins ”fotografi 51” för Watson och Crick. Via egen forskning och Rosalind Franklins bild lyckades sedan Watson och Crick lösa DNA-molekylen struktur – en dubbelhelix. Watson och Crick skyndade på publiceringsprocessen av det stora fyndet, innan Franklin hunnit gå ut med sina resultat. Upptäckten att DNA är formad som en dubbelhelix ledde till att James Watson, Francis Crick och Maurice Wilkins belönades med ett Nobelpris 1962.

Efter priset

Hur mycket Franklins data behövdes för Watson och Cricks upptäckt är fortfarande oklart. Det största problemet var troligen att Wilkins visade Franklins data för Watson och Crick, utan hennes kännedom. Många röster har höjts för att Rosalind Franklin också skulle ha vunnit Nobelpriset vid upptäckten av DNA-dubbelhelixen. Även James Watson håller med och föreslog att Wilkins och Franklin borde tilldelats Nobelpriset i kemi, medan han och Crick tilldelades detsamma inom Fysiologi eller Medicin. Dock avled Rosalind Franklin i cancer 1958, bara 37 år gammal. Då Nobelpris aldrig ges till avlidna personer, så hade det ändå inte varit genomförbart. 50 år efter ett Nobelpris har delats ut så släpps arkiven kring de nominerade. Omkring 20 kandidater brukar vara nominerade, men Rosalind Franklin har aldrig nämnts som potentiell kandidat för ett Nobelpris.