✕ Stäng

Henrietta Lacks – stulna celler och forskning

De flesta cancerforskare har någon gång arbetat med HeLa-celler. Cellinjen har i princip använts inom all medicinsk forskning. Det många inte vet är att HeLa är en förkortning av Henrietta Lacks. Henrietta Lacks dog av livmoderhalscancer 1951 och godkände aldrig att hennes celler skulle användas i forskningssammanhang.

Sofia Henriksson, Doktor i medicinsk vetenskap
Senast uppdaterad 6 november 2019

Lite bakgrund

Henrietta Lacks

Henrietta Lacks föddes 1920 som Loretta Pleasant i Virginia, USA. Hennes efterlevande familj vet inte riktigt när hennes namn ändrades från Loretta till Henrietta, men hon hade alltid kallats för Hennie. Henrietta Lacks var av afroamerikanskt ursprung och blev därför ständigt särbehandlad eftersom rasismen var mycket utbredd i USA.

Henrietta Lacks kom från en fattig familj och jobbade från tidig ålder som tobaksodlare. Hon fick sitt första barn redan när hon var 14 år gammal med sin kusin David Lacks, även kallad Day. Henrietta och Day gifte sig och hann skaffa fem barn innan hon fick sin cancerdiagnos – bara 30 år gammal. 

Henrietta Lacks hade upptäckt en knöl i sin mage och gick då till John Hopkins sjukhus, vilket var det enda sjukhuset som behandlade afroamerikanska patienter. Vårdpersonalen upptäckte då att hon var gravid och skickade hem henne. Efter förlossningen drabbades Lacks av en svår blödning och i slutänden diagnostiserades hon med livmoderhalscancer.

Henrietta Lacks behandlades sedan med lokalt radium, vilket idag kallas för brachyterapi då strålning ges direkt till tumören. Då var behandlingen inte lika förfinad som idag och gav allvarliga biverkningar. Under behandlingens gång togs vävnadsprov från Henrietta Lacks, utan hennes vetskap eller godkännande. Vävnadsprovet gavs sedan vidare till en läkare på sjukhuset som hette Georg Otto Gey. Vid den här tiden kunde inte mänskliga celler växa utanför kroppen, men med Henrietta Lacks celler så lyckades Gey slutligen etablera en cellinje som döptes till HeLa.

Forskare hade då försökt starta mänskliga cellinjer under en lång tid. Problematiken låg då i att cellerna slutade dela sig efter en tid. HeLa-cellerna däremot blev den första immortaliserade cellinjen, vilket innebär att cellerna delar sig obegränsat antal gånger i kultur – samt i Henrietta Lacks kropp. När Gey tillkännagav att han utvecklat HeLa-cellinjen, så hade han redan skickat ut cellerna till forskare över hela världen.

När Henrietta Lacks precis fyllt 31 år blev hon inlagd på sjukhuset på grund av allvarlig magsmärta. Hon fick då blodtransfusioner och stannade kvar på sjukhuset tills hon avled, den 4 oktober 1951. Livmoderhalscancern hade då metastaserat i hela kroppen. Innan Henrietta Lacks begravdes skickade Gey ner sin assistent till bårhuset för att få ut mer vävnad från hennes döda kropp.   

Lacks begravdes sedan i en omärkt grav i Virginia där marken hade tillhört slavägare. Senare samlades pengar in till en gravsten och marken gavs tillbaka till familjen Lacks, som var ättlingar till afrikanska slavar som blivit våldtagna av de vita slavägarna.    

Efter Henrietta Lacks bortgång

Minnesskylt för Henrietta Lacks

Flertalet forskare kände till ursprunget av HeLa-cellerna, men Henrietta Lacks familj kände inte till att hennes cancerceller hade använts för forskning förrän 1975. Georg Otto Gey höll hennes namn undangömt och det kom inte ut förrän han hade avlidit. HeLa-cellerna växer otroligt snabbt och sprider sig lätt till andra cellinjer. Genom dammpartiklar eller gammalt cellmaterial på pipetter sprider sig HeLa-cellerna och tar över andra cellinjer. Familjen Lacks blev väldigt oroliga när forskare började kontakta dem och ville att de skulle lämna blodprov. Detta gjordes för att kunna utreda vilka gener som tillhörde HeLa-cellerna som kunde urskilja dem från övriga cellinjer. När forskare publicerar sina resultat idag så måste de bevisa att de använder rätt celltyp, vilket görs genom att utläsa DNA-sekvensen i de olika cellinjer de har jobbat med.

Vid den här tiden krävdes inget tillstånd för att odla upp en patients celler. Nu är HeLa-cellerna ett tydligt exempel på hur man bör resonera kring patienträttigheter och etik runt patientmaterial. Idag krävs samtycke från en patient om celler ska tas från deras vävnad och odlas upp, men när en cellinje väl är etablerad har patienten dock ingen rättighet till den längre.    

Utöver de etiska betänkligheter, så används Henrietta Lacks celler dagligen inom forskning över hela världen. HeLa-cellerna har använts vid utvecklingen av poliovaccinet och in vitro fertilisering (IVF) samt för att identifierat att en människa har 46 kromosomer totalt. Upptäckterna kring poliovaccinet belönades sedan med ett Nobelpris. Till denna dag anses HeLa-cellerna vara ovärderliga för vårt medicinska kunnande. Familjen har inte fått någon kompensation för att Henrietta Lacks celler blivit grundpelare inom forskning. Historien blir slutligen en form av altruism utan godkännande från Henrietta Lacks själv.