Metastaser & Metastasering – så funkar det

Cancerceller som brutit sig loss från tumören och sprider sig till en annan del av kroppen för att bilda en ny dottertumör är en komplex och riskfylld process för cancercellerna. Här förklarar vi denna process.

I takt med att vi blir fler och äldre, insjuknar allt fler i cancer. År 2016 insjuknade 60325 personer i cancer och 22000 avled till följd av en cancersjukdom. Detta motsvarar nästan 25 % av alla dödsfall (90000) i Sverige. Majoriteten av cancerdödsfallen beror på metastaser – cancern har spridit sig. Forskningen har gjort framsteg gällande behandling av metastaser och sjukvården har blivit bättre på att behandla tillståndet under de senaste 10 åren.

Metastaser – En riskfylld resa

Metastasering är en väldigt ineffektiv process där endast en liten del av alla cancerceller som brutit sig loss från primärtumören överlever. Resan från primärtumören till nya ”hemmet” är riskfylld med många hinder på vägen. Med tanke på att majoriteten av alla 22000 cancerdödsfall beror på metastaser, kan vi skatta oss lyckliga att metastasering är en ineffektiv process.

Komplex process med flera steg

Resan från en stationär tumörcell till bildandet av en dottertumör i en annan del av kroppen är en komplex process bestående av flera olika spelare. Tumörcellen måste få hjälp av de friska cellerna som omringar tumören, men också omprogrammera sitt egna DNA. Metastaser har länge förbryllat forskare och det sker omfattande forskning runt processerna kring metastasering.

Metastasering kan delas in i fyra steg. Stegen kan du följa här nedan.

Steg 1 – från stationär till mobil

Det första steget är att gå från att vara en stationär cell i en tumör till att bryta sig loss och bli mobil och självständig. Detta kräver att cancercellen omprogrammerar sitt DNA så att den börjar utsöndra en viss typ av enzymer, så kallade proteaser. Proteaser fungerar som molekylära saxar, vars funktion är att klippa loss kopplingarna som håller ihop cellerna i en tumör. När kopplingarna är brutna, är cancercellen fri att röra på sig.

Steg 2 – bryta sig igenom barriären

Nästa utmaning för cancercellen är att ta sig till hjärt- och kärlsystemet där den kan åka med blodflödet för att ta sig till en annan del i kroppen. Men för att ta sig dit måste den först bryta sig igenom barriären av friska celler och ett nätverk av proteiner som omger cancertumören, även kallad för tumörens mikromiljö.

Det gör den genom att utsöndra signalmolekyler som säger åt de friska cellerna att producera proteaser, de molekylära saxarna, och som i sin tur bryter ner proteinnätverket runt tumören.

Signalmolekylerna ser även till att de friska cellerna flyttar på sig så att cancercellerna får utrymme att röra sig fritt.

När cancercellerna nåt fram till blodkärlen kan den pressa sig igenom den och åka med blodflödet. Väl inuti blodkärlen så har de tre dagar på sig att ta sig ut igen, annars dör dem. Cancerceller är nämligen inte byggda för att klara av påfrestningen som de utsätts för i kärlen och måste därför ta sig ut så snabbt som möjligt.

Steg 3 – hitta ett nytt hem

Studier har visat att kärlväggens utsida fungerar som en skyddande oas för cancercellerna som tagit sig ut ur hjärt- och kärlsystemet. Där kan de ligga i dvala samtidigt som de skyddas från immunförsvaret innan de börjar bilda dottertumörer.

Skelettet, levern, lungorna och hjärnan är platser dit cancercellerna gärna tar sig till för att bilda nya dottertumörer. Varför det är just dessa platser de föredrar vet man inte, men de flesta organ är inte så gästvänliga så många cancerceller ligger i dvala eller dör.

I en studie från 2015 av amerikanska forskare visar man dock att cancerceller i förväg kan skicka iväg molekylära ”paket” som förbereder vissa områden i kroppen för inkommande cancerceller – innan de ens nått dit. Detta för att försäkra sig om att området dit cancercellerna tar sig till är gynnsam för dem att växa och bilda nya dottertumörer.

Steg 4 – vakna till liv

Det kan ta olika lång tid för cancerceller att vakna ur sin dvala och börja bilda dottertumörer. Vissa gör det nästa omedelbart medan det kan ta flera år för andra. Personer som genomgått en cancerbehandling kan således ha cancerceller i kroppen som ligger i dvala – flera år efter behandlingen.

Det är fortfarande oklart varför uppvakningstiden skiljer sig så mycket. Men celler som legat i dvala brukar vara mer motståndskraftiga mot cytostatika när de vaknat till liv, och det är en bidragande faktor till varför metastaser är så dödliga.

Mikromiljön har en skyddande funktion och kan minimera effekterna av cytostatika.