Så gick det till när jag donerade blodstamceller

Att ge en människa en chans att få fortsätta leva, det är minsann det mest otroliga och vackraste jag fått göra under mina 20 levda år på jorden!


Anna Adlercreutz berättar hur det gick till när hon registrerade sig hos Tobiasregistret för att bli donator av blodstamceller.

I januari 2018 bestämde jag mig för att bli en del av något fantastiskt. Jag registrerade mig hos Tobiasregistret.

När jag skickade in mitt tops-prov så kände jag mig stolt, jag kände en sån lättnad i hela kroppen, att jag blir en del av en organisation som dagligen söker donatorer för att rädda livet på människor som lever med svåra och outhärdliga sjukdomar.

Med min registrering ökar jag chansen för någon annan att hitta en match och förhoppningsvis ge den personen en chans att få fortsätta leva. Vilket jag känner är helt obeskrivligt, på ett riktigt bra sätt.

I samma veva som jag skickade in mitt tops-prov hade jag blivit antagen till sjuksköterskeprogrammet i Linköping, så efter att tops-paketet avlämnats hos posten hamnade tankarna snabbt på annat.

En pirrig väntan

Månaderna gick, men sådär efter cirka fem månader så fick jag hem ett brev. Jag hade matchat med en patient och fick (om jag ville) ta ytterligare en massa prover, för vi behöver matcha med varandra till 100% för att en donation ska bli av.

Såklart ville jag ta proverna och efter att det var gjort så kom åter igen den eviga men förväntansfulla väntan, med ännu större spänning. I denna stund intalade jag mig själv, ”nu har jag gjort allt jag kan, även om jag inte matchar med patienten till 100%” och mer kunder jag inte göra.

Veckorna gick och jag lade tankarna på blodproverna lite då och då, proverna analyseras på djupet och det tar givetvis tid. Ha tålamod. Vilket jag knappt har, men jag fick stå ut.

En dag i augusti fick jag ett samtal av världens mest underbara person på Tobiasregistret. Hon brister hoppfullt ut ”du har matchat med en patient till 100%, och vi undrar om du vill bli donator?”

I den sekunden stannade allt. Jag kunde knappt tro det. Ja, klart jag vill!

Jag kände mig lite så halvt löjlig, för det kändes som att jag hade vunnit miljonvinsten på lotto. Att jag, en helt vanlig tjej från Helsingborg, skulle få chansen att ge en annan människa nya blodstamceller, och förhoppningsvis rädda ett liv. Hur coolt? Hur mäktigt? Den känslan jag hade i kroppen efter samtalet var obeskrivligt. Jag ville gråta och skrika av lycka samtidigt. Att jag, som precis börjat min universitetsutbildning till sjuksköterska, skulle få hjälpa till att rädda någon annans liv? Tanken från början var omöjlig, men wow, jag hade så fel.

Det krävs så lite för att göra något för någon annan. Varje liten tjänst kan betyda allt, som att hämta tidningen, passa katten en helg, bjuda på middag, skicka ett sms, kramas, jag listan kan bli lång. Men sen finns det dem som önskar något personligt, något som bara DU kan göra. Blodstamceller. Vilket för mig, är som vilken tjänst som helst, förutom att den är personlig, mellan mig och ”min” patient. Så varför inte registrera dig som donator? Och få dela något personligt och helt unikt med en person som behöver just dig?

Känslan efter ingreppet

En bild på Anna Adlercreutz från sjukhuset när hon donerat blodstamceller.

Idag har jag precis genomfört min donation. Nu efter själva ingreppet mår jag bättre än jag trott. Jag känner självklart av hela proceduren men det är inget att jämföra med mina känslor just nu. Jag är så lycklig att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen! Jag gjorde det! Inte för mig själv, utan för någon annan, en främling, som behövde mig, just mig och ingen annan.

Jag uppmanar verkligen alla att ni som kan anmäla er till Tobiasregistret, gör det! Jag trodde aldrig att jag var en match för någon, men en dag så visade det sig att jag hade fel. Och nu har jag förhoppningsvis räddat livet på någon annan.

Även om du kanske aldrig blir matchad med en patient, så ökar du i alla fall chansen genom att gå med. För man vet aldrig när den hemska sjukdomen smyger fram och då kan du vara det enda hoppet som finns kvar.

Alla kan vi göra något. Just nu finns det drygt 122 000 donatorer i Sverige, vilket är helt fantastiskt. Dock behöver vi bli fler. Så, anmäl dig! Tänk att det kan vara just du som är den enda för någon!

Anna Adlercreutz registrerade sig tidigare i år hos Tobiasregistret, det svenska registret för blodstamceller. Tobiasregistret hjälper sjuka människor hitta passande givare av blodstamceller. Du kan läsa mer om Tobiasregistret här.