✕ Stäng

Lymfom hos barn

Lymfom är cancer som utgår ifrån lymfkörtlarna eller annan lymfatisk vävnad, där huvudgrupperna är Hodgkins och non-Hodgkins lymfom. Ungefär 50 barn insjuknar i lymfom i Sverige per år och utgör 11 procent av all barncancer.

Sofia Henriksson, Doktor i medicinsk vetenskap
Senast uppdaterad 1 november 2019

De största gruppen inom lymfom är Hodgkins lymfom och non-Hodgkins lymfom. Hodgkins lymfom drabbar främst ungdomar, medan barn mer ofta insjuknar i non-Hodgkins lymfom.

Hodgkins lymfom

De flesta Hodgkins lymfom växer ifrån lymfkörtlarna, främst koncentrerade i magen, bröstet, halsen, ljumskarna, vid stora kroppspulsådern och under armarna. Snabbväxande lymfkörtlar som inte gör ont är det vanligaste symptomet gällande Hodgkins lymfom. Cancern visar sig oftast på halsen, men kan även finnas i bröstkorgen eller i magen. Lymfom i bröstkorgen ger andningsproblem, medan cancer i buken ger smärtor. Andra vanliga symptom är feber, trötthet och undervikt.    

Då diagnos ska ställas tas ett prov från tumören. Tumörer på halsen är relativt lätta att ta vävnad ifrån, medan om tumören sitter i buken eller bröstkorgen behövs en operation för att få ut material att analysera. Utöver vävnadsprov, tas blodprov och olika röntgenmetoder genomförs. Även en undersökning av benmärgen utförs.

Hodgkins lymfom delas upp i fyra olika undergrupper, men de behandlas på liknande sätt. Behandlingen sker främst via olika cytostatika under två veckor med två veckors paus. Beroende på vilken sorts Hodgkins lymfom barnet drabbats av ges två, fyra eller sex cellgiftsbehandlingar. Barn som kräver en mer intensiv behandling kan få högdosbehandling av cytostatika med stamcellstransplantation. Vissa barn måste även strålas efter behandling med cytostatika.

Tidigare fick många pojkar nedsatt fertilitet efter behandling, men nu försöker vården att undvika detta genom att använda nya behandlingsprotokoll. Dock ska detta diskuteras med läkare innan behandlingen inleds.

Överlevnaden för barn som drabbats av Hodgkins lymfom är 100 procent. Pojkar insjuknar ofta i förpuberteten, medan flickor främst drabbas senare i tonåren.

Non-Hodgkins lymfom

Non-Hodgkins lymfom delas in i tre undergrupper som drabbar olika celltyper. Dessa utgörs av T-cellslymfom, B-cellslymfom samt anaplastiskt storcellslymfom, vilka kräver olika behandling.

Symptomen liknar de som drabbar barn vid Hodgkins lymfom, med snabbväxande lymfkörtlar som inte gör ont, feber, trötthet och undervikt. Diagnosen sker på samma sätt som vid Hodgkins lymfom med vävnadsprov, blodprov, olika röntgenmetoder och undersökning av benmärgen. Benmärgsundersökningen görs medan barnet är sövt och både flytande material och vävnad tas ut från benmärgen.

Vid T-cellslymfom är behandlingen liknande leukemibehandling. B-cellslymfom behandlas i tolv veckor med olika cytostatika som varvas under en vecka. Anaplastiskt storcellslymfom behandlas intensivt med cytostatika, medan somliga barn också får lägre doser cytostatika en gång i veckan under ett år. 

Då non-Hodgkins lymfom kräver mycket cellgifter, så stannar somliga barn upp i växten medan de behandlas. Dock påverkas inte deras slutgiltiga längd, eftersom de börjar växa ifatt efter behandlingen är avslutad. Cytostatikabehandlingen kan även här leda till infertilitet hos pojkar, vilket är viktigt att diskutera med läkaren innan behandlingen påbörjas.

Idag botas något mer än 90 procent av barn som insjuknat i non-Hodgkins lymfom.

Efterkontroll

Barn som drabbats av lymfom går på många efterkontroller under flertalet år, för att bedöma om cancern har försvunnit, om återfall sker samt för att utreda barnets kommande utveckling. Barn som strålats eller fått en specifik cytostatikabehandling behöver gå på kontroller även som vuxna.