Olika blodcancersjukdomar

Blodcancer, eller leukemi, är ett samlingsnamn för alla cancersjukdomar som drabbar blodet. Sjukdomen delas in i två undergrupper: akut eller kronisk leukemi. Dessa i sin tur delas upp i lymfatisk eller myeloisk leukemi.


De olika blodcancersjukdomarna

Vilka typer av blodceller som drabbas avgör cancertyp.

Akut lymfatisk leukemi (ALL)

ALL drabbar ungefär 100 personer per år i Sverige och främst barn. Därför klassas ALL som en sällsynt sjukdom, samtidigt som det är den vanligaste cancersjukdomen hos barn. ALL utvecklas i celler som kallas lymfoblaster, vilka i slutänden ska utvecklas till vita blodkroppar. Dessa utgör människans så kallade adaptiva immunförsvar, som byggs upp efter exponering för bakterier, virus och andra farliga ämnen. ALL leder till en expansion av de omogna vita blodkroppar som sedan inte kan mogna till vita blodkroppar.

Vanliga symptom vid ALL är feber, trötthet, smärtor i leder och skelett, lymfkörtelförstoring,  förstorad mjälte och lever samt avvikande blodstatus. Prognosen vid ALL är varierande, ofta bättre för personer under 45 år, men beror också på specifika genetiska förändringar i cancercellerna.

ALL behandlas främst med cytostatika och eventuellt kan en stamcellstransplantation krävas.

Akut myeloisk leukemi (AML)

AML drabbar främst vuxna, men personer i alla åldrar kan insjukna. Ungefär 350 personer per år insjuknar i AML, men diagnosen ökar med stigande ålder. AML utvecklas i celler som är förstadier till blodkroppar, vilka ackumulerar i benmärgen och stör därmed den normala blodbildningen. En diagnos kan ges om dessa celler hittas i blodet eller benmärgen samtidigt som blodplättar, vita och röda blodkroppar minskar.

Symptomen är ofta ganska allmänna och ger trötthet på grund av lågt blodvärde, blödningar i hud och slemhinnor samt fler infektioner som beror på att kroppen har för få friska immunceller. Sjukdomen utvecklas ofta snabbt, så det är viktigt att behandlingen påbörjas så tidigt som möjligt.

AML behandlas främst genom symptom- och smärtlindrande terapi samt blodtransfusion. Även stamcellstransplantation och cytostatika kan användas.    

Kronisk lymfatisk leukemi (KLL)

KLL drabbar cirka 500 personer totalt i Sverige och drabbar främst äldre. KLL utgår från mogna vita blodkroppar, ofta från de celler som producerar antikroppar.    

Symptomen för KLL innefattar feber, nattsvettningar, viktnedgång, trötthet, svullnader i lymfkörtlarna på halsen, ljumskarna eller armhålorna samt förstorad mjälte och lever. Infektionskänslighet kommer ofta efter en längre tid. Ofta kan man vara helt symptomfri.

En diagnos kan dröja eftersom sjukdomen inte ger några akuta symptom. Ofta krävs blodprov, och biopsier från benmärg samt lymfkörtlarna. 

KLL behöver inte behandlas direkt efter ställd diagnos, ibland ges ingen behandling alls eller så kan det ta flera år innan behandling ges i form av cytostatika. Då KLL växer väldigt långsamt kan de flesta patienter leva ett helt vanligt liv, även vid behandling. När behandling krävs används cytostatika, monoklonala antikroppar, stamcellstransplantation och strålbehandling. 

Kronisk myeloisk leukemi (KML)

KML drabbar cirka 90 personer per år och främst hos patienter äldre än 65 år. KML utgår från celler som kallas granulocyter som är ett slags vita blodkroppar. En genetisk förändring som kallas för ”Philadelphiakromosomen”, där delar av kromosom 9 flyttas till kromosom 22 ger upphov till ett nytt protein som driver på delningen av vita blodkroppar. Detta protein kallas för ett tyrosinkinas och därför kan en så kallad tyrosinkinashämmare användas vid behandling. 

Symptomen för KML är trötthet, feber, minskad hunger med följande viktnedgång, smärtor i skelettet, nattsvettningar och andningsproblematik.

Om patienten är obehandlad så går denna cancer över i akut leukemi. Idag är behandlingen ofta målstyrd och riktar sig mot den förändrade kromosomen. Även stamcellstransplantation kan vara nödvändig. Patienter som drabbats av KML kan oftast leva ett normalt liv vid behandling.

 

Det finns även andra typer av blodcancrar som inte passar in i ovannämnda sjukdomar.